När man tappar stinget

Kan se att jag inte bloggat sedan minstingen hade vattkoppor. Flitig som man är. Nu är vi inne på 6:e veckan i familjen med sjukdom. Maken har varit förkyld och nu har det gått över i någon slags öroninflammation. Barnen har haft hosta och vakna nätter har varit en ljuvlig upplevelse. 

Så till slut blev ju jag själv också sjuk. Antingen influensan eller den värsta förkylningen i mannaminne. Jag vet inte. Men nu har jag varit dålig i över 14 dagar och verkar inte bli bättre. 

Man blir såpass självömkande att man liksom vemodigt minns tiden då man kunde andas ordentligt och inte hostade sig genom nätterna. Nåja, this to shall pass. 
Längtar efter maken som är iväg under veckorna pga sina studier. Det blir en stor längtan efter helgerna helt enkelt. Och just denna kommande helg ska vi ha barnvakt en natt. Storbarnet är hos sin pappa och minstingen ska hänga med sin mormor och morfar. 
Nu ska jag då bara bli frisk så tiden kan utnyttjas till fullo. Ni andra småbarnsföräldrar vet hur det är, guld värt att få tid att bara fokusera på varandra. För alltid är barnen i fokus, vilket är så det ska vara så inga konstigheter. Men det är så skönt att ibland bara få vara vi två. Att kunna bibehålla gnistan. 

Nu ska jag fortsätta dricka kaffe, kreativt lista ut vad jagska laga till middag idag och försöka tänka sjukt positivt en stund. 

Vattkoppor

Tredje dagen hemma med liten som är täckt i vattkoppor. Eller ja fjärde kan man säga, det började ju i söndags med 40 graders feber hela dagen och en unge som var extremt slö och tagen. Otroligt ovant och på gränsen till obehagligt. Sen på kvällen började prickarna dyka upp. Dagen efter lite mer och på dag 3 så var han heltäckt. 

Otroligt nog har han icke kliat eller rivit sig mer än en gång. Däremot så sover han dåligt och har nu 3 nätter vaknat var 10 onde minut. På riktigt liksom. Man hinner kanske precis somna själv och så vaknar man av hysteriskt skrikande barn. Antar att det varit klåda som stört honom stackarn. Min snälla mamma kom förbi med ett skum igår som skulle stilla klåda samt kyla ner lite och det verkade funka inatt. Dock vaknade han återigen 03 och tyckte det var dags att gå upp. Igår intogs morgonkaffet kl 03:20. 
Det funkar inte riktigt för mig mer än ett par dagar utan att humöret blir ruskigt dåligt så jag ser nu fram emot 2 saker. 1) Maken kommer hem idag och får ta natten, yaaay. 2) Jag ska jobba två nätter, mycket mer avkopplande än att vabba. Älskar mina kiddos till månen och tillbaka. Men vabba är helt enkelt ingen höjdare. Framför allt inte med vattkoppor som är otroligt smittsamt så vi måste ju hålla oss hemma. 


Träningsvärk deluxe

Igår med alla mina ärenden och det faktum att jag går överallt genererade i nästan 20 000 steg. Idag har sådan otrolig träningsvärk i vaderna. Det var inte helt skönt att traska och hämta den lille på förskolan idag. Och sen vara tvungen att gå extra lång omväg hem för att handla kaffe som håller på att ta slut här hemma. En morgon utan kaffe funkar liksom inte. Eller rättare sagt en dag utan kaffe funkar inte. En kopp på det helt enkelt. 


Finfin onsdagskväll på er ❤