Jag har varit nervös inför detta möte i flera veckor. Haft ångest. Inte kunnat sova om nätterna. Haft humörsvängningar deluxe. Så kom dagen och jag går dit. Allt jag var rädd för skulle hända hände i och för sig inte. Men inte heller något bra. Det gav liksom ingenting. Jag lämnade med känslan av att vara så oerhört trött på vissa människor och instanser. Men, nu är det ju torsdagsfredag så nu släpper jag den känslan och unnar mig ett glas vin. Eller två. Maken som enbart är hemma ikväll får ta kidsen ikväll, inatt om det behövs och imorgonbitti. Jag ska chilla. Och reflektera hur otroligt onödigt det är att ödsla tid på att ha ångest över någonting som inte har hänt och som inte heller behöver hända. Tänk så bra jag kunde mått den tiden istället.
