Att få koppla av
Dock ser jag så tydligt att han vibrerar han också. Han vill ju vara med mig nu. Ensam. Utan henne, utan en lillasyster som kräver så mycket av mammas uppmärksamhet. Jag känner mig genast otillräcklig. För jag vet att om jag inte vilar när jag kan så
kanske jag faktiskt inte orkar hålla ihop mig själv så länge till. Samtidigt så finns det inget viktigare för mig än att finnas här för mina barn och ge dem vad de behöver. Vi har som familj gått igenom så mycket de senaste året med separation, graviditet,
skilsmässa, en period där barnen enbart var hos mig och inte träffade pappa alls och nu är vi i något slags mellanting av växelvisboende men bara för ett av de två barn vi har gemensamt. Många och stora förändringar för både barnen och mig.
Så det blev ingen vila. Men jag fick uppleva ett så fint och klokt samtal med min nyblivne 6-åring där vi pratade om livet och hur man kan må och han gav mig tipset att andas 2 gånger och sen göra lite yoga när jag kände att stressen bubblade upp inom
mig. Dock var det bäst om detta tips utfördes i annat rum så jag gick undan så han inte skulle tro att jag ville leka med honom just då. Hur fint var inte det. Älskar honom. Älskar att han har så kloka fina tankar. Samtidigt som jag kan skämmas över
att han för leva med en så stressad mamma. Men förhoppningsvis ger min närvaro mer än bara mina små sammanbrott i längtan efter lite vila.
